Inom pappersindustrin är fibermorfologi en av de viktigaste faktorerna som bestämmer massaegenskaper och slutpapperkvalitet. Fibermorfologi omfattar den genomsnittliga längden på fibrer, förhållandet mellan fibercellväggtjocklek och celldiameter (kallad vägg-till-kavitetsförhållandet) och mängden icke-fibrösa heterocyter och fiberbuntar i massan. Dessa faktorer interagerar med varandra och påverkar gemensamt bindningsstyrkan hos massa, uttorkningseffektivitet, kopiering av prestanda samt styrka, seghet och övergripande kvalitet på papperet.
1) Genomsnittlig fiberlängd
Fibrernas genomsnittliga längd är en av de viktiga indikatorerna på massa kvalitet. Längre fibrer bildar längre nätverkskedjor i massan, vilket hjälper till att förbättra bindningsstyrkan och dragegenskaperna hos papperet. När den genomsnittliga längden på fibrerna ökar ökar antalet sammanvävda punkter mellan fibrerna, vilket gör att papperet bättre kan sprida stress när de utsätts för yttre krafter, vilket förbättrar pappersstyrkan och segheten. Därför kan användningen av längre medellängdfibrer, såsom gran barrmassa eller bomull och linne massa, ge högre styrka, bättre seghet i papperet, dessa papper är mer lämpliga för användning i behovet av högre fysiska egenskaper i tillfället, tillfället, tillfället, tillfället som förpackningsmaterial, tryckpapper och så vidare.
2) Förhållandet mellan fibercellväggtjocklek och cellkavitetsdiameter (vägg-till-kavitetsförhållande)
Vägg-till-kavitetsförhållandet är en annan viktig faktor som påverkar massaegenskaperna. Lägre vägg-till-kavitetsförhållande innebär att fibercellväggen är relativt tunn och cellkaviteten är större, så att fibrerna i massa- och pappersprocessen är lättare att absorbera vatten och mjukgör, vilket gynnas för förfining av fibrerna, spridningen och sammanflätas. Samtidigt ger tunnväggiga fibrer bättre flexibilitet och fällbarhet när de bildar papper, vilket gör papperet mer lämpligt för komplexa bearbetnings- och formningsprocesser. Däremot kan fibrer med höga vägg-till-kavitetsförhållanden leda till alltför hårt, sprött papper, vilket inte bidrar till efterföljande bearbetning och användning.
3) Innehåll av icke-fibrösa heterocyter och fiberbuntar
Icke-fibrösa celler och fiberbuntar i massan är negativa faktorer som påverkar papperskvaliteten. Dessa föroreningar kommer inte bara att minska massa renhet och enhetlighet, utan också i pappersprocessen för att bilda knutar och defekter, vilket påverkar pappersens jämnhet och styrka. Icke-fibrösa heterocyter kan komma från icke-fibrösa komponenter såsom bark, harts och tandkött i råmaterialet, medan fiberbuntar är fiberaggregat som bildas som ett resultat av att råvaran misslyckas tillräckligt under beredningsprocessen. Därför bör dessa föroreningar avlägsnas så mycket som möjligt under massaprocessen för att förbättra massa kvalitet och pappersutbyte.
Inläggstid: september-28-2024
